Att hata sig själv och andra

Idag är en sån dag då jag hatar allt. Mig själv, min familj, mina grannar, de fula barnen med sina fula hundar som jag möte på min promenad idag. I normala fall brukar inte detta vara så farligt. Jag isolerar mig, kanske läser en bok eller nåt åt det hållet. Men just idag råkar det vara min mors födelsedag.. självklart vill jag inte missunna min mor detta nöjet och att hon ska ha det så trevligt som möjligt idag. Detta gör att jag måste klistra på ett leende städa huset med en damsugare som alstrar värme som en hårfön. Samtidigt kokar ilskan inom mig och när min far för femtonde gången kommer och frågar mig eller utbrister något ointressant påstående så håller jag på att gå i taket. Jag blänger på honom surt och han backar långsamt ut ur rummet. Det är i detta tillstånd jag sätter mig och skriver det här. Är bara sjukt sur och hatar allt ARHHRHGRHRGHRGHRGHR. Ordet PMS får en helt annan betydelse.



Jag hatar dig också barbapappa, det är fan inget att le för