familjebråk

Det finns inget jag hatar så mycket som när familjen bråkar. Det blir alltid så nära inpå på nåt sätt. Man känner sig extra känslig och sårbar. Speciellt, för att i min familj när vi bråkar, bråkar vi sällan om småsaker, så som vem ska gå med soporna, eller jo man gnabbas om det men det eskalerar aldrig till ett bråk. Utan när vi bråkar, bråkar vi om searious stuff. Och jag går alltid därifrån, även om det har löst sig med ett obehagligt sug i magen.

Nog om det. Mitt öga är fortfarande ömt och detta ska jag fira (Nadine kunde inte ikväll :( ) med att sunka framför datorn eventuellt lägga mig i min säng och titta på någon film och mumsa på mörk choklad :)